Första dagen på barnhemet

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig från barnhemmet innan vi kom dit. Jag visste inte ifall barnhemmet skulle vara förfallet eller om det skulle vara hyfsat. När vi kom fram visade det sig att det såg rätt stabilt ut, men när vi tittade runt lite så såg man att det var värre än vad det såg ut att vara. Det fanns knappt några toaletter där och de toaletter som fanns var extremt ofräsha. Duscharna var halvbra, om man egentligen kan kalla dem duschar. Det var kranar och fanns kanske något duschhuvud. Pojkarnas sovrumm låg över matsalen och golvet kändes väldigt ostabilt. Där inne skulle 70 pojkar få plats, jag kan tänka mig att det då blir väldigt trångt på kvällarna. Dessutom så fanns det inte så många fläktar så på sommaren brukade det bli väldigt varmt berättade han som visade oss runt. När vi gick ner för trappan med det ostabila armstödet såg vi hur pojkarnas sovrum såg ut underifrån. Det var bara plankor och jag förstod verkligen att det inte var mer stabilt än vad det kändes att vara. Inne i sovsalen hade de täkt över plankorna med plastmattor som pojkarna sov på. Flickornas sovrum såg lite bättre ut. De låg i ett riktigt hus (inte bara ett hus över en öppenmatsal) och det kändes stabilt att vara där. Där hade volontärer målat fina målningar på väggarna och det såg väldigt färglatt och fint ut.

Sen var ju frågan vad vi skulle göra. Det fanns lite olika projekt på barnhemmet. Dessa projekt var: lära ut barnen, måla, städa, göra en uteplats samt lägga kakel. Jag och Cecilia valde att lägga kakel medan Emma och Martin valde att jobba på uteplatsen. Vi började med att blanda ut cement med sand och vatten, som vi sedan kunde ha för att sätta fast kaklet. Allting får man låt att göra för hand, det finns inga maskiner som vi har i Sverige när vi jobbar (som cementblandare osv). Detta gör att alting blir lite jobbigare och tyngre och tar längre tid. Men vi kämpade på och innan lunch lyckades vi lägga ut några få kakelplattor.

Allting tar så lång tid här i Thailand, har jag redan märkt. Lunchen tog väldigt lång tid för de verkar inte äta så snabbt här. Det finns ingen som håller igång tempot vilket gör att allting blir lite slappt.
När vi kom tillbaka från lunchen till barnhemmet lade vi en rad med kakel tillsammans med två holländare (väldigt duktigt utav oss tycker jag) och när vi var klara med det var klockan två och då tyckte han som följde med oss att vi lika gärna kunde plocka ihop och städa för vi skulle inte hinna blanda mer cement och lägga fler plattor. Men när vi städat klart var klockan kvart över två och vi visste inte vad vi skulle hinna göra på de sista 45 minuterna så vi strosade runt för det mesta. Vi visste liksom inte vad man kunde göra heller, men jag försökte hjälpa en dansk volontär med att göra bingo till små barnen (jag målade några träplattor vita som hon sedan skulle rita små mönster på). Men det gick väldigt snabbt.

Det kändes som att vi gjorde någon nytta när vi hjälpte till att lägga nytt golv åt barnen, men hade ledarna varit lite mer på hade vi hunnit göra ännu mer. Istället för att bli klar lite senare och hinna med mer tycker de att vi ska bli klara tidigare och hinna göra mycket mindre.

På hemvägen stannade vi på Tesco för att hämta upp en ny volontär. Sedan åkte vi tillbaka till volontärcentret och fick middag. På kvällen gick vi en liten rundtur men vi kom tillbaka rätt snabbt och somnade väldigt tidigt. Skööönt!

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback