Halvdag på barnhemmet

Denna dag gick snabbt. Den började med att vi åkte till barnhemmet, men vi skulle bara vara där fram till lunch så jag, Emma och Cecilia valde att pröva lära ut till barnen idag. Vi var inte dom enda som tänkte så, utan tre till bestämde sig för att också göra det. Det var svårare än jag trodde. Jag hade kanske förväntat mig att någon visade vad vi kunde göra för någonting, typ ge oss någon bok eller nåt som vi kunde arbeta med. Men vi skulle komma på någonting helt eget att göra med barnen. Det första vi ser när vi kommer in i klassrummet är några bänkar där tre killar och en tjej sitter. En av killarna höll på att arbeta lite med matte och jag sneglade lite på vad för slags tal han arbetade med (så vi kanske kunde göra någon matte med dem eller nåt), men det jag såg var jag inte beredd på. Talen var jätte svåra för barn i den åldern tyckte jag! 75/3 var ett tal som de skulle räkna ut i huvudet och tillochmed jag (som går Matte D, snart E) var tvungen att tänka rätt länge innan jag kom på svaret! Så att försöka lära ut matte till dem kändes ganska hopplöst, då de redan verkade väldigt duktiga på det. Istället kollade jag i en bok som en av ungarna hade tagit fram. Det var lite bilder sen engelska ord bredvid, så jag och barnet pekade på lite grejer och sa vad det var. Det var rätt roligt, för han sa rätt och kunde rätt mycket också men var rätt intresserad av att lära sig det han inte kunde. Men barnen blev så lätt uttråkade! Medan vi höll på att försöka lära ut någonting sprang de ut och in genom klassrummet och andra kom in i klassrummet och vi visste inte riktigt ifall vi skulle göra någonting åt det. Tillslut var alla barnen borta från vårt klassrum och det kändes som att vi var världens sämsta lärare. Men plötsligt kom det en lite äldre pojke (kanske ett eller två år äldre) och tar tag mig i handen sen leder han bort mig till ett annat rum där de tre andra volontärerna satt (Emma, jag och Cecilia satt i ett eget) och där ville han att vi skulle leka med dem. Carmen (en Australienare) hade lärt dem en lek som vi lärde oss och var med och lekte. Sen hade Vibha (svensk från Lund) tagit fram sin mobiltelefon och det visade sig att barnen var helt galna i telefoner!! De spelade spel på hennes telefon hur länge som helst, men det enda spelet hon hade var schack fast det var dom otroligt duktiga på. Sen efter ett tag tog jag också fram min mobil och jag blev omringad av massa barn som ville köra fruit ninja och temple run (dom verkade känna igen de spelen och var rätt duktiga faktiskt). Några andra barn hade tagit Cissis telefon och kollade igenom alla hennes kort! Men sedan skulle vi åka och äta lunch, så vi reste oss upp och barnen förstod direkt och räckte telefonen till mig så jag behövde inte dra den ifrån dem vilket kändes rätt skönt för de såg ut att ha så kul när de spelade temple run!

Det kändes inte riktigt som att vi lärde ut någonting till barnen, då de lilla som jag lyckades lära dem har de förmodligen redan glömt bort. Men jag tror ändå att närvaron av ungdommar som vill vara med barnen är skönt för dem. De vet att det finns någon som faktiskt bryr sig om dem och ger dem tid från sitt liv till att vara med dem (de kanske inte har tänkt på det så djupt, men det har jag iaf gjort). Därför känns det ändå som att vi hjälpte till lite med barnen eftersom vi lekte lite med dem och visade att iaf vi bryr oss om dem.

Efter lunch begav vi oss till Singburis innerstad till Poolen igen, de gör så varje onsdag tydligen (jobbar halvdag och är vid poolen resten av dagen). Där låg vi och stekte några timmar, fast jag fick inte så mycket färg utan det syntest mest de första timmarna. Martin däremot ser ut som en pepparkaka, vi är bara nåååågot avis. Trots att vi hade kunnat jobba dom timmarna och gjort ytterligare lite extra så var det väldigt skönt att få slappna av lite i solen och svalka sig i vattnet. Att jobba mycket kräver också lite vila, och särskillt för dom som ska vara där i flera månader. Men det var inte särskillt ansträngande att leka med barnen dock heller... Fast alla volontärer verkade rätt trötta efter lunch så det var nog bra med lite vila för oss.

Efter poolen begav vi oss tillbaka till volontärhemmet för att byta om och sen åka till ett grill stället (de gör dom också varje onsdag). Men Martin hade bestämt sig för att sova kvar på barnhemmet inatt, så han packade ihop lite sovkläder och tandborste och så istället och begav sig till barnhemmet strax innan vi åkte till grillstället. Det verkar spännande och lärorikt att sova där en natt, men ingen av oss tjejer hade ställt in oss på att sova där en natt och jag tror att man måste vara på humör för att göra det för att känna att man verkligen ska klara av det. Imorgon får vi träffa Martin igen och då ska vi fråga ut honom på hur det var, såklart!

Grillningen var bland de bästa middagarna vi haft, borträknat luncherna. Det var någon slags fondue om man kan kalla det så. Det var en jätte varm vätska i en gryta som man la i typ nudlar och sånt i och sen fick vi kyckling också som man kunde värma på. Super gott!

När vi kom tillbaka till volontärhemmet så gick vi till Gipsy bar där vi träffade några britter och några från några andra länder också. Vi träffade en halvnorsk kille som hade varit här förra året också och hjälpt till efter en stor översvämning som varit på barnhemmet. Barnhemmet hade varit helt täckt med vatten och de hade varit tvugna att ta en båt för att ta sig in dit. Efter några veckor så hade allt vatten avdunstat och då var det mycket att göra där. Dom hade först och främst behövt få ut all lera ur byggnaderna och städa uppp där, sen renovera med nytt golv och måla massa nya väggar. Det var då man verkligen kunde förstå hur mycket volontärarbetare hjälper till för barnhemmet och även om det kanske inte känns som att vi gör värsta stora förändringen när vi är där så gör volontärer som helhet en skillnad.

Efter vi varit där en stund så gick vi tillbaka till vårt rum. Nu tänkte jag sova iallafall!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback