lovisasloggbok

Nu har projektdagen varit och jag tyckte att det var väldigt roligt! Vi hade kanske inte världens bästa klassrum (sal 306) eftersom det låg lite undangömt, men då kändes det även som att personerna som klev in där verkligen var intresserade av volontärresor. De ställde många frågor och vi kunde svara på alla deras frågor, vilket gjorde att jag iaf kände mig rätt stolt över vad vi lärt oss under projektets gång.

Planen var att vi skulle hålla i någon redovisning, vilket var en anledning till varför vi valde att vara i ett klassrum. Men det var ingen som verkade intresserade i av att komma på redovisningen som var klockan två, så istället pratade vi med de som kom in och svarade frågorna som de hade vilket verkade uppskattas. På det viset påtvingade vi inte heller någon som kanske hade förväntat sig en redovisning på några minuter att sitta där i en halvtimme och lyssna på oss. Vi kunde ju på detta vis även besvara flera personers frågor samtidigt eftersom vi var fyra stycken som stod där och svarade på frågor.

 

Att det är så många som är intresserade av volontärresor gör mig glad, eftersom jag tycker att det är en bra grej att göra och ett bra sätt att resa på. Det är ett bra sätt att se världen på som ungdom om man inte vågar åka ut på egna händer, eftersom att större volontärorganisationer hjälper till så mycket och det är många i samma ålder som åker själva på en sådan resa som dessa.

Jag hoppas att de personer som verkligen verkade intresserade av vår resa och som sa att de ville åka på en volontärresa även kommer att göra det. Och att kanske de även kan göra något liknande för deras slut projekt i trean?

Ja, då var det klart. Rapporten är inlämnad och det enda som återstår nu är väntan... samt projektdagen så klart, där vi måste hinna fixa ett rum som vi kan hålla vår redovisning i!

Men jag hoppas vår rapport blev bra. Det känndes verkligen jobbigt den där onsdagen för någon vecka sedan när vi satt från klockan sex till halv elva och jobbade med det sista på rapporten, men han ändå inte klart. Men efter finslip och träff med Martin (vilket jag inte kunde närvara på eftersom jag hade lektion då) så blev den klar! Svenskan rättades även efteråt och jag hoppas att det inte är någon sån där dum liten miss vi gjort...

Det kändes iaf rätt bra. Men det tycker man väl alltid att det gör efter att ha sett hur katastrofalt det var innan till att det blivit bättre?? Aja det återstår att se... Som man kanske märker så är jag lite nervös för det här, vill verkligen att det ska gå bra då det här projektet är något som vi lärt oss så otroligt mycket ifrån. Men, det viktigaste är väl att vi faktiskt har lärt oss någonting om det vi arbetade med, egentligen, och då kanske själva betyget inte spelar så jätte stor roll då vi ändå tagit lärdom från detta... (men alltid roligare med ett högre betyg hehehe)

Nu känner jag att jag börjar spåra ur i denna lilla loggbok och filosoferar lite för mycket (kanske)!

 

Glad påsk (fast den redan varit)!